Nya Varberg

10. Oneohtrix Point Never - Replica (http://open.spotify.com/album/6zUTN3bN8rsgdy1lsFXI7L)

Årets ambientskiva som har en nygammal ljudbild med gamla reklamfilmer som inspiration. Tungt, atmosfäriskt och framför allt spökligt.

 

 

9. My Morning Jacket - Circuital (http://open.spotify.com/album/6Y9sKSG40JzAWBErOji8BY)

Första skivan jag hör med bandet och blev knockad. En galen mix av influenser med allt från Neil Young till Thaipop. Och den såå vackra avslutningen "Movin away".

 

 

8. M83 - Hurry up, We're dreaming (http://open.spotify.com/album/6MBuQugGuX7VMBX0uiBnAQ)

Också ett nytt band för mig. Den enda franska musiken jag lyssnat på de senaste åren är Alcest och Deathspell Omega. "Hurry up, We're dreaming" är årets mest bombastiska synthpop/rockskiva (och ambitiösa för den delen). Uppdelat på två skivor sprider Anthony Gonzales drömsk popmusik med oerhört vackra melodier. Gästspelet av Zola Jesus på "Intro" ger gåshud och det Miami Vice-iga saxofon-solot i slutet på "Midnight City" kompenserar för halvsvaga fillers.

 

 

7. Taake - Noregs Vaapen (http://open.spotify.com/album/6hLPh4S6kY51fwM9VM79ni)

Svartekunst på hög nivå. Taake styr skutan åt black-n-roll och det låter mästerligt. Årets sjukaste musikaliska inslag är banjosolot på "Myr". Jag har lyssnat igenom skivan säkert 50 gånger och kan fortfarande inte bestämma mig om det är fantastiskt eller totalt sinnessjukt.

 

 

6. British Sea Power - Valhalla Dancehall (http://open.spotify.com/album/30v7ves6lmxqFRRonwRWTr)

En av de första plattorna jag hörde som släpptes 2011, och en som håller lika bra nu i December. BSP's hittils bästa platta leverar intellektuell politisk indierock (eller nått?) och det är fantastiskt. Allt från ballader till fullt ös.

 

 

5. Wolves in The Throne Room - Celestial Lineage (http://www.youtube.com/watch?v=4lmjAgPAc0U)

Avslutande skivan i WITTR-triologin som inleddes med "Two Hunters" och "Black Cascade". En fantastisk sorti och WITTR:s starkaste skiva. Fantastisk black metal från nordvästra USA, oerhört stämningsfull skiva som definitivt skall höras i hörlurar och i sin helhet.

 

 

4. Blood Ceremony - Living with the ancients (http://www.youtube.com/watch?v=Sl7vM-eglY4 , http://www.youtube.com/watch?v=-hFaH7Ey0oQ)

Kanadensiska Blood Ceremony lirar något så trendigt som ockult hårdrock med stor inspiration från 70- och 80-tal. Inte helt oväntat ligger de på Lee Dorrians Rise Above records också. Med de trivialitetrna åsidosatta kan vi nu fokusera på 2011 års bästa rockskiva. Ett riffmakeri som skulle göra Tony Iommi avundsjuk i kombination med en orgel- och flöjtonani av rang samt en grym kvinnlig sångare gör denna skiva till ett måste för ALLA som gillar hårdrock.

 

 

3. John Maus - We Must Become The Pitiless Censors Of Ourselves (http://open.spotify.com/album/6BrJG7nbJzTA5ZHsmUk1RO)

 

Har 80-talsflörtandet inom popmusiken nått sin gräns? I många fall kan det tyckas så, dock inte för John Maus. Med en kombination av barockinfluenser, synthpop samt punk är det Maus som gör 2011 års "Before Today". Även om likheterna med Ariel Pink inte rent musikaliskt är 100% är deras arbetssätt och experimentlusta en gemensam faktor för den fantastiska musikproduktionen. Maus vinner även pris för årets sångtext i "Matter of fact" :)

 

 

2. Kurt Vile - Smoke Ring For My Halo (http://open.spotify.com/album/32a7BrNNTAu7BVb6DcsMLP)

 

Som så många andra skivor i denna lista var Kurt Vile en ny bekantskap för mig detta år. Vile gör gitarrbaserad rockmed mycket vackra och kompetenta akustiska plock. Han är även en fantastisk låtskrivare och har tveklöst det charmigaste uttalet av Yeeaaaaaahh!

 

 

1. Bon Iver - Bon Iver (http://open.spotify.com/album/0ZMzEAuUIylHgetdWqzcHU)

 

När jag hörde Bon Iver för första gången för något år sen vart jag inte alls imponerad. Tycker i ärlighetens namn att "For Emma, Forever Ago" är en ganska tam platta. Uppföljaren är dock ett perferktionistiskt mästerverk där Justin Vernon verkligen lyckats blomma ut i både låtskrivande och användande av instrument (nu är Bon Iver ett band). Det finns inte ett svagt moment på denna skiva utan den är konstant vacker.

 

 

Hela listan:

 

1. Bon Iver - Bon Iver

2. Kurt Vile - Smoke Ring For My Halo

3. John Maus - We Must Become The Pitiless Censors Of Ourselves

4. Blood Ceremony - Living with the ancients

5. Wolves in The Throne Room - Celestial Lineage

6. British Sea Power - Valhalla Dancehall

7. Taake - Noregs Vaapen

8. M83 - Hurry up, We're dreaming

9. My Morning Jacket - Circuital

10. Oneohtrix Point Never - Replica

 

 

Årets låt: British Sea Power - Georgie Ray (alternative version) Finns att streama på http://www.britishseapower.co.uk/

"Bubblare" (för o använda en klassisk trackslistan-term):

 

Zola Jesus - Conatus - Denna var bra nära att hamna på listan. Fantastisk skiva om än lite ojämn.

Iceage - New Brigade - Dansk tonårspunk som inte riktigt håller vad hajpen lovar

Kate Bush - 50 words for snow - Stämningsfullt och fint, men inte 100%-igt

Arckanum - Helvitsmyrkr - Grym skiva, men sämre än båda föregångarna.

Graveyard - Hisingen Blues - Finfin skiva, men sämre än debuten. Ett av sveriges bästa hårdrocksband.

 

Besvikelser:

 

Morbid Angel - Illud Divinum Satanus - Too extreme!! för Krang

Junior Boys - Its All True - Ganska beige, föregångaren långt bättre. Avslutande "Banana Ripple" dock fantastisk.

 

 

Årets konsert: Roger Waters - Globen

Årets konert nr 2: A Split-Second - Nalen

1. Arcade Fire - The Suburbs

När jag först blev tipsad om detta band av min brorsa hade jag inte ens hört dem, bara bandnamnet kändes lite vagt bekant. Första lyssningen kom därför som en käftsmäll då detta var det bästa jag hört på mycket, mycket länge. Bombastisk indierock som är jävligt nyanserad, kreativ och progressiv utan att kännas ansträngd. Konceptet är uppväxt, förortsliv och att möta livets utmaningar. AF tvekar inte att använda sig av stråkar, mandoliner och alla möjliga instrument vilket gör musiken mer levande. En mycket känslig sånginsats från frontmannen Win Butler i kombination med "frontkvinnan" Regine Chassagne's habila stämma fungerar klockrent och skivan växer mer och mer för varje gång man lyssnar, ett halvår efter släppet.

Bästa spår: Ready to Start (http://www.youtube.com/watch?v=9oI27uSzxNQ)

2. The National - High Violet

Baritonröst, ångest och avskalat sound. The National leverar med "High Violet" en av årets starkaste plattor. Inspirationen från band som Joy Division känns ständigt närvarande, liknande många andra av 00-talets band med starka postpunkinfluenser.

Bästa spår: Terrible Love (http://www.youtube.com/watch?v=JUhpzyun8SE)

3. Watain - Lawless Darkness

Att leva upp till 2007 års mästerverk "Sworn to The Dark" är onekligen ingen lätt uppgift. Grabbarna i Watain hade dock lagt ribban högt när de redan tidigt i år proklamerade svartmetallens pånyttfödelse iochmed detta albumsläpp. "Lawless Darkness" är ett fruktansvärt bra album, produktionen är oklanderlig och bandets tekniska kompetens är pur perfektion. Tyvärr lider skivan av några få åkommor vilket placerar den under föregångaren rent  kvalitetsmässigt. För det första är skivan på tok för lång (1h, 13min), för det andra känns det som att 3-4 låtar kunde plockats bort (Four Thrones, Total Funeral exempelvis). Dessutom känns den lite väl perfektionistisk, råheten från deras tidigare alster försvinner lite.


Bästa spår: Waters of Ain (http://www.youtube.com/watch?v=vAWpCBPLazk)

4. Ghost - Opus Eponymous

När jag tidigt i våras fick nys om Ghost via ett webbforum och kollade upp dem på myspace trodde jag att musiken var ett ironiskt homage till den ockulta och satanistiska rocken från 70- och 80-talet. Eftersom jag gillar föregångarna tyckte jag detta lät coolt och schysst, men ställde mig tveksam till bandets potential. Knappast trodde jag att de ett drygt halvår senare skulle vara Sveriges mest hajpade  hårdrocksakt på år och dar. När fullängdaren sedan kom i mitten av oktober blev jag grymt överraskad. Allting stämde, stämningsfull satanistisk men ändå ganska mysig hårdrock med tydliga Mercyful Fate influenser.

Bästa spår: Ritual (http://www.youtube.com/watch?v=EIkYt_cPJno)

5. Gazpacho - Missa Atropos

Ta en del Marillion, en del Radiohead och en del Muse så har du norska progfenomenet Gazpacho. Bandet i fråga är definitionen av independent och senaste skivan släpptes av bandet själva med hjälp av deras hemsida och itunes. "Missa Atropos" är ett konceptalbum (Krang approves) som handlar om en man som isolerar sig i en övergiven fyr och skriver en mässa om den grekiska ödesgudinnan Atropos. Skivan är mycket emotionell, atmosfärisk och starkt präglad av sångaren Jan Henrik Ohme's sköra  stämma. Hjärtskärande vackert och musikaliskt perfekt, Gazpacho är enligt mig den bästa skandinaviska proggen sedan Änglagård.

Bästa spår: Splendid Isolation (http://www.youtube.com/watch?v=5qDcNLckKbI&feature=BF&list=PL97B864F7CB3D0DF4&index=6)

6. Håkan Hellström - 2 Steg från Paradise

En mer mogen Hellström fast utan alltför mycket visor och trubadurtjafs. Tummen upp.

Bästa spår: Man måste dö några gånger innan man kan leva (http://www.youtube.com/watch?v=SypWvVDukXQ)

7. Wovenhand - The Threshingfloor

Det djupt religiösa underbarnet Dave Eugene Edwards fortsätter att värka fram grymma skivor under
soloprojektet Wovenhand.

Bästa spår: The Threshingfloor (http://www.youtube.com/watch?v=Ml2azfGQ7ac)

8. High on Fire - Snakes for The Divine

Kött, blod, brudar, yxor, hasch, sprit. Matt Pike (f.d. Sleep) vrålar ut sin grottmänniskestämma
till tonerna av den tyngsta speedmetallen i nuläget.

Bästa spår: Frost Hammer (http://www.youtube.com/watch?v=6yIRgMQzztc)

9. Khoma - A Final Storm

En värdig uppföljare till debuten "The Second Wave". Umeåbandet imponerar starkt med sin katatoniska
hårdrock, och som andra plattor på listan är det sånginsatsen som briljar mest.

Bästa spår: Harvest (http://www.youtube.com/watch?v=XtIf140OpLY)

10.Massive Attack - Heligoland

Året är 2010 och triphop borde vara mest "av" av allt. Massive Attack lyckas dock leverera en
inspirerande om än något ojämn platta. En uppryckning från sega "100th Window", men fortfarande
långt ifrån 90-talets glansdagar....

 

Bästa spår: Atlas Air

 

Bonus för årets coolaste video!!

Olofs tarragona satte käppar i hjulen för coops datorsystem, server 2000.


Obekant man utför en så kallad striptease för oss, betalning skedde med småsmynt!


JC Denton, password bionicman


Matte drack för mycket päronkonjak, kluge är lite svår och Olof påminner starkt om Björn Ranelid, självklart missnöjd med att inte ha en större roll i denna bild.


Var på besök hos farmor, hittade de mest bisarra tomtarna, urgamla!


Söt eller läskig?


No more mr nice guy!


Trippat!


Om man slår en drill i lokalen träffar man på red alert-bruttor...


...och de legendariska Stonecake!

//Lillkoffe

Jag väljer att blanda pretentiöst med lättsmält i denna tunga lista över decenniets bästa filmer. Att hela fyra filmer
på denna lista är danska säger en hel del om min vurm för dansk film.


Topp 15:

15. Crash (Paul Haggis) - 2004
14. Amelie från Montmartre (Jean-Pierre Jeunet) - 2001
13. Antichrist (Lars von Trier) - 2009
12. A History of Violence (David Cronenberg) - 2005
11. Das Weisse Band (Michael Haneke) - 2009
10. Mystic River (Clint Eastwood) - 2003
9.  Spirited Away (Hayao Miyazaki) - 2001
8.  Efter Brölloppet (Susanne Bier) - 2006
7.  Dancer in the Dark (Lars von Trier) - 2000
6.  Sånger från andra våningen (Roy Andersson) - 2000
5.  Der Untergang (Oliver Hirschbiegel) - 2004
4.  La Pianiste (Michael Haneke) - 2001
3.  Old Boy (Chan-wook Park) - 2003
2.  Dogville (Lars von Trier) - 2003
1.  V for Vendetta (James McTeigue) - 2005

Jag tror sällan jag har skådat en man med sådan karaktär eller karisma vid första anblicken.






Magnifikt intensiv blick.

// OC

Hård trio. Jon från Dissection (med världens coolaste linne), en av bröderna hårdrock samt en hårdrocksindian.

Det är inte bara fisförnäma stureplansbloggare som brunchar, även jag ser tjusningen med denna sena frukost. Dock ska man äta sin gröt en timme innan, annars är man inte värdig!


Innan träningen blev kattla kelsjuk och hårade ner min klädsel, mysigt och störande på samma gång.


Nej, jag torterar inte katten, hon ser så ut när det är gött!


I verkligheten såg hon asgullig ut, på kort: Lazeeer cat!


Sedan undersökte jag om kattla hade kattröv, men det hade hon inte.


När jag sa det till henne blev hon änna glad.

//Lillkoffe

Idag är det måndag, veckans bästa dag! Nedan följer lite godbitar från förra veckan:


Denna klassiker fick en fyr av fem i gp, kan tänka mig att matte inte håller med!


Om du fryser om njurarna har lidl den perfekta produkten till dig! Årets julklapp är alltså inte en massagestav utan en njurvärmare! Kom ihåg vart ni hörde det först!


Att jag är en varm och fin människa vet väl alla, men min skarpa taktiska förmåga är inte lika känd.


De två godbitarna lisa och razz, samt finbesök från sthlm var på fest hos mig i fredags.


På lördag eftermiddag var olof nerklädd som vanligt. Prince charming indeed!


Jag dricker alkohol för att det är gott, inte för att bli full.


Det tycker olof också!


Men livet består inte bara av kvinnor och vin, på måndagen tar man sig i kragen och gör den veckoliga grovishandlingen.

//Lillkoffe

Året är 1974 och King Crimson, ett av de största progressiva rockbanden någonsin släpper sin sista 70-talsplatta, "Red". Som trio med den odödliga gitarristen och beryktade diktatorn Robert Fripp i spetsen, trumgeniet Bill Bruford som batterist och senare Asia-legendaren John Wetton på bas och sång släpper de här i mitt tycke sitt mest fulländade verk. Detta mästerverk är enligt vissa ett av de tyngsta albumen någonsin och inte helt okända personer som t.ex. Kurt Cobain har inspirerats mycket av det. Albumet är inte bara tidlöst utan även i nuläget mycket aktuellt då det precis blivit 5.1 remastrat av Steven Wilson (Porcupine Tree). Detta album bör alla äga, så köp remastern bums! (och lägg gärna till debuten "In the court of the crimson king" samt "Lizard" som även de blivit remastrade).





35 år senare släpper sveriges största moderna rockband, Kent, sitt åttonde album. Arvet från förra skivan "Tillbaka till samtiden" gör sig påmint med de tunga synthmattorna och avståndstagandet från vad de själva väljer att kalla "bredbent rock". Till skillnad från TTS känns denna skiva redan vid andra lyssningen mycket mera komplett och välskriven, Eskilstunapågarna har helt enkelt växt i synthbyxorna. Framförallt känns det som att låtarna kommer växa väldigt mycket. Ett pastoralt, fulsnyggt och kanske lite omotiverat körintro leder in lyssnaren i ett timlångt synthmanglande med fräsch produktion. Detta album är väl värt att investera i och kan bli en svensk klassiker i framtiden.

Hegelsten (subst).


- Ett litterärt verk skrivet eller tydligt inspirerat av den tyske filosofen Friedrich Hegel . Ofta komplex i sitt språk och besitter en antingen fysisk eller mental tyngd. Inte sällan har verket en totalitetsambition. Hegelstenar tenderar ofta att skapa förvirring hos läsaren efter genomläsning.

Exempel på hegelsten:

Karl Marx, Das Kapital.



// OC

Jag verkar tycka att det är väldigt behagligt när lisa lite halvt ovilligt sitter i mitt knä.

Mellis!


Långt ner i halsen!

//lillkoffe

Kattla Hellberg har sett bättre dagar, kanske skulle skippat den där shotsbrickan after all...


Robert "liket" Hellbergs ledord: Alltid pigg och kry!


Naturskönt i Vrinneviskogen, rönnbär vettu.


Oj, vad liten bilden blev, min mobilkamera är inte så dålig, men det ser man ju inte här.

//lillkoffe

Nedan följer ett föga övertänkt urval av bilder från den tid i våra liv som till större delen bestod av droger, sex och sprit.




Nötfärsen flödade likt Rhenguldet till tonerna av de två styrektränande grobianernas grymtande.





En vacker dag, tidigt i september månad, valde Kristoffer med vän att fly Östergötland för att tillgodogöra sig söderns läckerheter med en högst antropologisk ambition. I studens hetta (därav oskärpan) togs detta foto på en kvargslukande semi-intellektuell lärarstudent.





För Sverige - I Rymden. Ett porträtt bäst lämpad för toalett.





Det finns de dagar när man spisar det ljuvligaste av mat på denna jord....






...sedan så finns det de dagar då man får brända wafers....






..men så finns det också de dagar då toast skagens okända halvbror toast smögen bepryder tallriken.





Vrinneviskogen; En inte helt dum plats för söndagsflanörer utan bakfylla.






En dag valde Kattla Hellberg att säga ifrån på skarpen.





Habsburgsk helg i Malmö, ungefär såhär såg det ut.






Stämningen och utsikten var högst Roy Anderssonsk när undertecknad klev ut för att avnjuta morgoncigaretten på Herr Kluges balkong.







Höstromantiken i sitt esse.


// OC